[Intro: Sven Wollter]
Jag är alldeles övertygad om att räddningen
för vårt förvirrade, hotade,
förfärliga klot är socialismen.

[Vers 1: Kung Karl]
Bland ruset i tuben, hörs ljudet från timbsludret,
här är rimdjuret, Kung Karl
som just brutits ur buren.
Utsugen på kulturen,
ser nu rött som tjuren,
påbörjar kreaturslakt med rim, takt och gluten.
Intoleranta fjantar stampas ner med stora steg,
så ni vill höra mer? Ja då fick ni så ni teg!
Jag har alltid varit sne, hype på scen,
aldrig tjålat deg,
namnet är obscent
så nu vill jag att ni vrålar det!

[Interlude]
Okej, ge mig ett i! (I)
Är ni med? Ge mig ett till i! (I)
Och nu, ge mig ett m! (M)
Sista bokstaven är ett k, (K),
vad blir det?

[Vers 2: Kung Karl]
Två M K är ingenting att knulla med
För vi har mer fans än
Vad som finns pers i Ullared!
Rullar Hornsgatan ner med egenrullade cigaretter
Och får fint folk mikrofonkåta som Petter.
Till förrätten, serverar vi mera vin
än Södra Latins fester och sätter vår plan i bruk,
mitt magsjuka sätt att få rader utskjutna
är lika lätt som att få en viagrakuk att mjukna
så ducka och sök skydd
innan Kung Karl kommer att spruta!
Det är inte alltid som jag är så ful i munnen
men ser ut som en gammal tant
som endast går ut för att rasta hunden.
Ni tycker bidrag borde va mot lag
för jag svider i pungen,
jag säljer som smör på börsen,
mer värd än punden!
Men ändå är vi två elefanten i rummet,
två galna kungar som flummar oregelbundet
och otroligt osammanhang osar det gott om,
jag är anledningen till att
folk har så satans bråttom i Stockholm!

[Vers 3: Kung Karl]
Så bister att du fått en diss mister?
Medelklasskommunister!
Löser alla tvister och vi för ett trist register
över lösviktsligister,
de finns i för stort antal
och förtjänar ett slag var
i form av sofistikerade samtal.
Och jag antar att det bara är i vanlig ordning
som ni dissar kunglighet
till förmån för någon lam skåning, i etagevåning,
får för få förfäder ge svaren,
ditt beteende får Scott La Rock
att vända sig i graven.
Ha!
Den dagen den sorgen.
På din begravning kommer det vara
Kung Karl som spelar orgel.
Du dog för tidigt, för du handlade osmidigt,
tog oss för givet
och livet var priset
vi tog för tidsfördrivet.

[Outro: Sven Wollter]
Så jag är bokstavstrogen kommunist, va.